För att kunna lyckas med sin häst på tävlingsbanan och nå framgång så krävs det verkligen att man brinner för det man gör. Att man har den känslan att man offrar allt för sin häst. Genom i princip hela min gymnasietid red jag innan skolan bara för att hinna få tid i ridhuset och träna ordentligt. Sovmorgon fanns inte. För att inte tala om alla sena kvällar i stallet innan tävling. Svansen skulle tvättas, utrustningen skulle blänka och inte något lämnades åt slumpen.
Den känslan när allt kretsar runt hästen och träningen. Man blir så tajta, och till slut kan läsa man varandras minsta rörelse. Det blir som en enda stor god cirkel.
Det är just detta som är så otroligt härligt! Det är få saker, om ens något här i livet som jag kan komma på som toppar det. Att vara ett med sin häst och känna att det är det som betyder mest i hela världen.
Alla ryttare kan komma dit med sin häst! Alla ryttare kan nå någon form av framgång med sin häst, alla kan inte rida OS, men alla kan lyckas! Våga tro på det, våga tro på att ni kan lyckas. Oavsett vad någon annan säger. Skulle jag få en krona för varje gång någon hade sagt till mig "det där klarar du aldrig" - då hade jag nog varit miljonär vid det här laget.
Strunta i allt sånt, det är ingen annan som kan påverka hur det går för dig än du och din häst. Brinner man för det man gör och kämpar så kommer man lyckas. Det tror jag stenhårt på.
Så nu inför den nya tävlingssäsongen ska jag gå ut på banan med självförtroende och veta att vi kan lyckas vi också. Oavsett om det betyder att vi hamnar högst upp på pallen eller längst ner i listan. Har jag gått in på banan med huvudet högt och jag och Siiv gjort vårat bästa - då har vi lyckats.
